SKK/PTK avslår SPHK:s förslag till nya meriteringsregler

Ovan: SKK/PtK protokollutdrag angående avslaget mot SPHK. 

Den 16 april 2026 kom beskedet från Svenska Kennelklubben: SKK:s Prov- och tävlingskommitté, PTK, har avslagit samtliga regelförslag från SPHK gällande meriteringsreglerna för perioden 2027–2031.

För oss som tidigare lämnat synpunkter på både förslaget och processen är detta ett mycket viktigt och positivt besked.

I mitt tidigare blogginlägg, Remissvar angående meriteringsregler för Samojedhund, redogjorde jag tillsammans med flera andra medlemmar för den oro vi hade kring både innehållet i regelrevideringen och sättet arbetet genomfördes på. Kritiken handlade inte bara om enskilda detaljer i regelverket, utan om större och mer principiella frågor: bristande medlemsförankring, avsaknad av öppen diskussion, otydliga motiv till förändringarna och risken att ett avelsutvärderande provsystem skulle försvagas genom alltför omfattande förändringar.

Det som kanske känns allra mest betydelsefullt nu är att PTK:s beslut i sak berör samma kärnfrågor som vi själva lyfte i vårt remissvar.

Vi påtalade bland annat:

• bristen på förankring och öppen process,
• problem med spårbarhet,
• risken med stora förändringar i ett avelsutvärderande regelverk,
• samt vikten av långsiktig jämförbarhet över tid för att kunna utvärdera rasens funktionella utveckling.

När vårt remissvar bemöttes av rasklubben fick vi bland annat höra att det var "svårt att ta på allvar". Det var ett både tråkigt och nedlåtande sätt att bemöta medlemmar som lagt ner mycket tid på att sakligt analysera ett omfattande regelverk och dess konsekvenser för rasen.

Nu konstaterar PTK själva att:

• regelverket inte varit tillräckligt berett,
• spårbarheten varit bristfällig,
• regelrevideringsprocessen inte uppfyllt de krav PTK ställer,
• samt att förändringarna varit alltför omfattande för ett avelsutvärderande prov där jämförelsematerial över tid måste bevaras.

PTK hänvisar dessutom uttryckligen till sitt tidigare ställningstagande från föregående regelrevidering, där kommittén redan då påtalade att återkommande förändringar och skärpningar av regelverket för samojed inte är rimliga eftersom jämförbarheten över tid går förlorad.

Detta är särskilt viktigt eftersom vi redan i vårt remissvar hänvisade till att just denna fråga tidigare diskuterats mellan SKK/PTK och SPHK, och att rekommendationen då varit att regelverket skulle ligga relativt stabilt under flera perioder för att möjliggöra en meningsfull utvärdering av rasen över tid. När detta ifrågasattes från styrelsens håll blev tonen stundtals både hånfull och avfärdande. Därför känns det faktiskt väldigt betydelsefullt att PTK nu själva lyfter exakt den principiella fråga vi hänvisade till – och dessutom gör det med tydlig protokoll- och paragrafhänvisning.

Det innebär naturligtvis inte att varje formulering i vårt remissvar måste ha varit perfekt. Men det innebär att de frågor vi lyfte var relevanta, befogade och viktiga. Vi hade rätt i att processen behövde vara mer genomarbetad. Vi hade rätt i att spårbarheten var central. Och vi hade rätt i att ett avelsutvärderande provsystem inte bör förändras så kraftigt att möjligheten till långsiktig jämförelse går förlorad.

För mig handlar detta därför inte om att "vinna" mot någon. Det handlar om något mycket större än så.

Det handlar om rasens framtid.

Meriteringsregler för en arbetande ras ska inte utformas för att göra titlar enklare eller snabbare att nå. De ska fungera som ett långsiktigt verktyg för att utvärdera funktion, hållbarhet, arbetsförmåga och utveckling över generationer.

För samojedhunden är detta särskilt viktigt.

Samojeden är en historiskt arbetande polarhund och meriteringssystemet har under lång tid haft en viktig funktion i att dokumentera dragförmåga, uthållighet, arbetsvilja och praktisk funktion. Om reglerna förändras för ofta eller för kraftigt förloras möjligheten att jämföra prestationer mellan generationer. Då försvagas också provens värde som verktyg för rasutvärdering och långsiktigt avelsarbete.

I vårt remissvar betonade vi just detta:

• långsiktig stabilitet,
• funktion före förenkling,
• rasutvärdering före bekvämlighet,
• bredd före snävning,
• struktur före individ,
• och rasens bästa före människans önskan om enklare meriter.

Vi framförde också kritik mot hur processen hanterades gentemot medlemmarna. En regelrevidering av den här betydelsen bör föregås av öppna medlemsmöten, diskussioner och tydliga konsekvensanalyser. Medlemmar måste ges möjlighet att förstå vad förslagen faktiskt innebär innan de skickas vidare. Det räcker inte med en enkät när konsekvenserna av förändringarna är komplexa och påverkar rasens framtida utvärdering.

PTK:s beslut innebär inte att arbetet är över. Tvärtom bör detta ses som en möjlighet att börja om på rätt sätt.

Det behövs en ny process där medlemmarna involveras öppet, där förändringar motiveras utifrån provens avelsutvärderande funktion och där konsekvenserna för rasen analyseras noggrant innan något skickas vidare.

För mig är detta beslut därför inte bara ett avslag på ett regelpaket.

Det är också ett tydligt besked om att rasens funktion, provens jämförbarhet och den demokratiska processen faktiskt måste tas på allvar.

Och det känns oerhört positivt.