Samojedhunden - En rasspecial

En fläkt från den arktiska världen, ett arbetsredskap och

ett sibiriskt kulturarv vi har en skyldighet att bevara

Samojeden skall vara det naturliga valet för den friluftsälskande valpköparen

Detta är en artikel jag 2024 i grunde skrev på begäran från Svenska hunduppfödarföreningen (SHF) då de önskade en rasspecial till sin medlemstidning. https://www.svenskahunduppfodarforeningen.se/ . Denna artikel är publicerad i deras medlemstidning och på deras hemsida som PDF.

Samojeden är så mycket mer än bara en hund, de är självständiga individer med egna åsikter om det mesta. Samojeden har stor personlighet, är hårt arbetande, är skapta för fysiska prestationer och överlevnad i arktiskt klimat - ett arktiskt väsen. Detta är inte en ras skapad av människan i väst utan en hundtyp som kan härledas mer än 5000 år tillbaka i tiden från den sibiriska landsbygden (en lantras) som vi tagit vara på inom ramen för det vi i dag begreppsmässigt kallar för ras.

Samojeden är en polarhund som skall uttrycker styrka, uthållighet, fart, smidighet och polar överlevnad. Brukstypen (den ursprungliga klassiska rastypen) är en atletisk hund. Rörelserna är kraftfulla och smidiga i alla gångarter. Mankhöjd för hanar är 57+/-3 cm och tikar 53+/-3 cm. Vikt bör för tik ligga mellan 16 - 20 kg och för hanhund 20 - 25 kg. Samojeden får aldrig bli tung och grov, fru KIllburn Scott som etablerade rasen i västvärlden beskrev rastypen i tidningen "Our dogs" genom att säga att "om man uppfattar hunden som för tunn i sin byggnad är den förmodligen korrekt, de skall vara byggda i linje med bordercollien och om de ser ut som eskimåhundar är de för kraftiga och grova".

En ras med arbetande bakgrunds kvalitéer skall aldrig bedömas utifrån vad som uppfattas vackert och iögonfallande i vänstervarv av en show- och utställningsintresserad människa. En bra Samojedhunds kvalitéer skall bedömas och värderas av den människa som förstår värdet i de olika delarna hos hunden utifrån ett bruksperspektiv och bevarandet av den klassiska rastypen. Samojeden är ingen sällskapsras även om de är oerhört trevliga som sällskap mellan arbetspassen. Samojeden är heller ingen utställningsras varför utställningsmeriter bör vara oväsentligt vid val av avelsdjur, framför allt då utställningsmeriter idag går på kollisionskurs med funktion, hållbarhet och överlevnad. Det väsentliga är om hunden har kvar sin ursprungliga klassiska rastyp, är byggd för fysisk prestation, har goda polara egenskaper och har en trevlig mentalitet både som flockhund och för att fungera i vårt moderna samhälle. Läs mer om polara egenskaper här: https://international-network-to-preserve-aboriginal-arctic-breeds.webnode.se/arctic-fetures/

Samojeden har följt mig genom livet sedan barnsben på många olika sätt. Det började med att min farbror och hans fru födde upp Samojeder under kennelnamnet Gebitt. Jag föll fullständigt för rasen. Jag brukar säga att de är lite som en blandning mellan hund och katt. Jag är inte bara en samojedägare, jag är en fullständig Samojednörd och har de senaste 30 åren studerat rasens ursprung, historia, särart mm i beståndsdelar. Fjälltrollens kennel heter vi i SKK register. För mig är det viktigt att bevara rasen ursprunglig och funktionell. Hälsomässigt har rasen ganska få problem jämfört med många andra raser, men det oroar mig lite vad den höga inaveln (COI) kan ge oss i framtiden om vi inte redan nu börjar jobba med att öka den genetiska variationen.

Jag och mina hundar ägnar oss mest åt att vara ut i skog och mark tillsammans både i större spann, mindre team eller till fots. Vi trivs på fjället både sommar och vinter. Men sedan hundantalet ökade har det varit sparsamt med sommarturer då det är omöjligt att vandra med för många hundar i koppel. Vid vinterturer däremot kan alla hundar följa med och vi kan färdas med släde. Vi drömmer oss hela tiden tillbaka till fjällen då de senaste årens ekonomiska situation gjort att vi inte kunnat komma iväg på de äventyr vi önskat.

Vill du läsa mer om mig och mina nördiga studier kring rasen och hur jag gjort kan du göra det här: https://hundartiklar.webnode.se/hur-har-jag-gjort/

Jag har också en bakgrund där jag arbetat med tjänstehundar i försvaret, elitslädhundar i USA, utbildat mig i hundinstruktör och till hundpsykolog, mm. Läs mer här: https://fjalltrollens-kennel-millans-hundsida.webnode.se/mina-utbildningar/

Den ursprungliga klassiska Samojedhunden är skapt för fysisk prestation, fart, uthållighet och överlevnad – Ett Sibiriskt kulturarv

Ovan: Samojedisk man på jakttur med sina hundar i slutet av 1800-talet. Människorna i Sibirien var tvungna att kunna förlita sig på sina hundar som transportmedel och till jakt, det var viktigt för polarfolken att hundarna kunde färdas fort och länge då jägarna inte ville vara borta från familjen längre tid än nödvändigt samt att hundarna användes för att driva och jaga i kappa snabblöpande storvilt förspända framför släden. I slutskedet på jakten släpptes hundarna för att ställa viltet. Sedan fick de dra den lasta släden med bytet hem.

Många människor tror felaktigt att Samojedhunden härstammar uteslutande från de samojediska folkens renvallarhund vilket tyvärr är en myt och glorifiering av dessa hundar. Det var olika folkslag inom ett visst geografiskt upptagningsområde som höll sig med den typ av hund som kom att grundlägga rasen Samojedhund i västvärlden. Det var samojediska familjer med jakten som huvuddel i sin försörjning, Otsjaker samt några fler närlevande folkslag hade också hundar av samma typ för jakt och draghundsändamål. Läs mer om det geografiska upptagningsområdet här: https://international-network-to-preserve-aboriginal-arctic-breeds.webnode.se/l/jj/

Ovan: En karta över det geografiska upptagningsområdet för Samojedhundens founders. Som man kan se här överskådligt så är det flera olika folkslag som varit inblandade i rasens etablering och ursprung. Ursprungsimporter hämtades från olika närlevande folkslag med samma hundtyp som framför allt polarforskarna sökte som dragdjur till sina expeditioner. Folkslagen som ryms inom cirkeln på kartan ovan kan anses vara intressanta att titt på vid kartläggning av Samojedhundens ursprung.

Rasen har idag fått sitt namn efter de samojediska folken som Mr. Killburn Scott av en händelse träffade när han besökte västra Sibirien runt sekelskiftet 1800/1900-talet. Samojedhunden är i grunde en urhund /lantras/byhund från den Sibiriska landsbyggden där den framför allt tjänade polarfolken som jakt- och slädhund. I vissa områden förekom en mindre variant av spetshund mer lik våra skandinaviska lapphundar som hölls mer som renhundar. Men oavsett vilket arbete hunden är ämnad för så är det en arbetande hund och då skall det genomsyra kraven på våra avelshundar. För att fungera i praktiskt bruk på den sibiriska tundran och i taigan så krävdes en atletiskt utformad hund med god längd i sina extremiteter, lagom pälsad och med egenskaper som gick att forma till arbete. Samojeden utgör idag en spillra av den gamla Sibriska urhunden/lantrasen som hölls av olika närboende folkslag i den östra delen av västra Sibirien. Samojedhunden skall betraktas som ett Sibiriskt kulturarv.

Rasen kom till västvärlden främst som överlevare efter olika polarexpeditioner där hundarna tjänade som draghundar på vägen mot polerna. Vissa hundar kom också direkt med resenärer från Sibirien och skänktes till kungligheter eller andra intressenter.

En bra avlad hund skall vara till glädje för den som vill färdas med sina hundar i skog och mark och på fjället så väl under turkörning som under tävling. Tänk dig känslan när snön sprutar om medarna, det enda som hörs är det vinande ljudet och så flåsandet från hundspannet. Du lutar dig åt höger och dom svarar direkt på din rörelse eller dina enkla korta kommandon. Det går snabbt nu, både du och hundarna njuter. För att få uppleva detta krävs det seriösa uppfödare dedikerade till att bevara en arbetande hund. Lika stort ansvar ligger det även på domarkåren i att gå över till att döma efter den funktion som slädhundföraren efterfrågar hos sina hundar i stället för att döm fram showiga hundar och exteriörer som går på kollisionskurs med funktionen vilket idag tyvärr är utbrett och vanligt i hela Europa. För att rädda rasen behöver våra exteriördomare tänka om och följa funktion i stället för att premiera kompakta lågställda nalliga hundar med överdrivna pälsar. Idag är det tyvärr bara en bråkdel av antalet Samojedhundar i Europa som fått behålla sitt ursprungliga funktionella utseende och egenskaper. Om vi inte gör något nu riskerar vi att förlora den ursprungliga arbetande hunden helt.

Här kan du läsa mer om Samojedhundens väldokumenterade historia:

https://samojedhunden.webnode.se/historia/

Ovan: Samojeden är alldeles för söt för sitt eget bästa. Detta är en uråldrig sibirisk arbetande slädhund och skall under inga omständigheter tillåtas att göras om till något den inte var när den kom från Sibirien. I rasens standard står det att det är en släd- och sällskapshund vilket innebär att de skall vara både och i en och samma hund. Inte det ena eller det andra. Det spelar ingen roll hur söt och vacker hunden är om den saknar arbetsegenskaper så som gritt och driv och/eller en funktionell atletisk anatomi så är den inte rastypiskt. Läs mer om vad som utgör en bra arbetande hund här:

https://hundartiklar.webnode.se/den-arbetandehunden-vad-ar-en-bra-hund/

Ovan: Samojedhunden skall vara det självklara valet för den friluftsintresserade valpköparen. Samojeden är ett fantastiskt sällskap på tur såväl sommar som vinter.

En polarhund tål sträng kyla

Samojeden är en av våra polara raser. Vi pratar ofta om polara egenskaper som är viktiga särdrag hos våra hundar. Det handlar om speciellt anpassade fysiologiska samspel i kroppen för arktisk överlevnad. Rasens utseende är skapt för att både kunna överleva och arbeta fysiskt hårt och länge. Beaktas inte dessa egenskaper avelsmässigt kommer rasens särart att gå förlorad. Detta gäller både de attribut vi kan se med blotta ögat så som hur hunden är byggd, hur den ser ut, likväl hur den är uppbyggd genetiskt inuti.

Läs mer om polara egenskaper här: https://samojedhunden.webnode.se/polara-egenskaper/

Ovan: En korrekt avlad Samojed är skapt för att överleva i sträng kyl och hårt väder samtidigt som de skall kunna arbeta fysiskt och prestera bra. Till höger ett exempel på en inre polar egenskap. De har värmeväxlare. Artärerna till och venerna från benet ligger mycket nära varandra djupt inne i benet. Värmeväxlaren fungerar på följande sätt. Värmen som är på väg ut i benet med det varma artärblodet leds till stor del över till det kalla venblod som lämnar benet. Därför blir denna värme kvar i kroppskärnan och benet hålls kallt. Läs mer om temperaturreglering här: https://samojedhunden.webnode.se/sladhundar-klarar-kylan-med-hjalp-av-varmevaxlare/

En arbetande ras

Att Samojeden är en arbetande ras innebär att man som uppfödare har en skyldighet att värna om funktion kopplad till prestation inom rasens traditionella arbete (ja så står det i rasstandarden) både utseendemässigt likväl vad det gäller de mentala egenskaperna. Tyvärr är många linjer idag väldigt urvattnade när det gäller funktionell anatomi och bibehållna bruksegenskaper. Detta bör man vara uppmärksam på så vi inte förlorar mer av rasen än vi redan gjort.

Ovan: De mentala egenskaperna för att vilja arbeta och fortsätta jobba och prestera trotts att det tar emot är oerhört viktiga att värna om hos en arbetande ras. Hur vacker hunden än är spelar ingen roll om den saknar egenskaperna som driver den framåt. Dessa egenskaper får aldrig lämnas till slumpen utan måste få vara en viktig avelsselektering för att skapa en bra hund. För att kunna göra denna selektering måste man som ägare ha stor erfarenhet av att testa sina hundar regelbundet under flera säsonger i praktiskt arbete. Läs mer här: https://hundartiklar.webnode.se/den-arbetandehunden-vad-ar-en-bra-hund/

Ovan: En funktionell och bra byggd Samojed får aldrig var grov och tung. En Samojed skall vara smidig och ganska luftig i kroppen. Den skall vara atletisk och kattlik i sin kroppskontroll. Den skall ha en korrekt polar päls, varken för stor (omfångsrik/lång) eller för ullig.

Läs mer här: https://international-network-to-preserve-aboriginal-arctic-breeds.webnode.se/arctic-fetures/

En delad ras – viktigt att du som blivande valpköpare förstår skillnaden

Samojeden är en ras som är tydligt delad (ursprunglig brukstyp och modern showtyp ofta med degenererad funktion). Det är viktigt att komma ihåg att man inte kan köpa en Samojed från vilken uppfödare som helst och förvänta sig att få en funktionell arbetande hund. Olika uppfödare har olika mål med sin avel. Är det en arbetande hund till glädje i friluftslivet man vill ha bör man köpa en valp från en uppfödare som håller den typ av hund som är mer lämpad för uppgiften, en atletisk hund som är lite lättare i kroppen och inte har en överdriven pälsvolym, samt har bibehållna polara egenskaper, energi, driv och viljan att jobba medfött.

Ovan: Så väl anatomiskt/exteriört som egenskapsmässigt skiljer det sig stort mellan de olika typerna och blodslinjerna inom rasen. Det är viktigt att förstå att man inte får samma typ av hund oavsett vilken uppfödare man köper ifrån. Vill man ha en robust och funktionell hund för aktivt friluftsliv kan det vara värt att vänta lite längre på en valp från en uppfödare som faktiskt har den typen av hund. Vill du ha en aktiv arbetande hund och i stället råkar köpa en hund från blodslinjer som vattnats ur på egenskaper blir hundköpet kanske inte alls till den glädje man hade trott. Kanske slutar det som på bilden till höger att hunden inte alls vill ha en sele på sig å vägrar gå framåt, en sådan hund skall givetvis slippa arbeta i selen och en sådan hund skall heller inte av den seriösa uppfödaren selekteras till avel. Oavsett inom vilken hundsport man vill jobba med sin hund krävs en högre dos energi, grit, nyfikenhet och att det finns något de arbetar för, exempelvis är dragviljan hos en hund med rätt egenskaper självbelönande. Det är viktigt att förstå att en bra hund behöver vara selekterad i flera led på de egenskaper som är en grundförutsättning för arbete och funktion, då ökar chansen att man får den friluftskompis man hoppats på. Några 100% garantier kan givetvis aldrig ges då det är levande djur vi har att göra med.

Behov

Samojedhunden behöver mycket fysisk och psykisk stimulans. Alla hundar är individer men en timmes daglig promenad plus fysisk träning (hunden skall bli ordentligt fysiskt trött) ca 3 - 4 gånger i veckan får man räkna med när hunden är vuxen. Samojeden behöver få vistas stora delar av dygnet utomhus. De behöver sällskap av sina människor eller flockens övriga hundar. Helt ensamma vill de inte vara.

Ovan: I och med att Samojeden är skapt för hårt fysiskt arbete sedan urminnes tider så har de ett oerhört stort behov av motion. Rörelseberikning av olika slag är viktigt för Samojeden. Här ser vi en Samojedhanne som drar pulka på fjället. Pulkan vägde över 30 kg och vi var ute i flera dagar.

Egenskaper / Mentalitet

Kräver en tydlig styrning men är känslig för hårda metoder då de tar illa vid sig och kan lätt bli kränkta
Glad, positiv, vänlig och mycket social mot människor i alla åldrar, kända som okända
De kan leva som ensamhund med människor eller i flock med andra hundar
Arbetsglad, medelstor, smidig, uthållig och stark
Gott självförtroende och trygg
Brukstypen har ofta en bra flockmentalitet
Mycket energi, alert, livlig och med stor personlighet
Envis, har ofta egna åsikter och frågar varför då?
Självständig med stor aktionsradie
Lätt till skall, en larmare
Som draghund jobbar de både självständigt och i flock
Stark jaktinstinkt, kan vara svårt ha lösa på lagligt sätt

Ovan: Yupp Samojeden älskar att gräva och de har nära till skall tyvärr. En av rasens nackdelar är att de låter mycket.

Användningsområde & Aktiviteter som passar Samojedhunden

Enligt rasstandarden är Samojedhundens traditionella arbete drag-/slädhund. Rasen är ett naturligt val för den friluftsälskande människan som söker en kamrat på fyra tassar att ha med sig i skog å mark och på fjället.

Det finns mycket kul man kan göra tillsammans med sin polarhund. Kanske har du redan ett brinnande intresse för fysiska utomhusaktiviteter och bara funderar på hur hunden skall passa in i aktiviteten. Gillar du tex att cykla mountainbike så kommer du tycka det är skitkul att åka bakom en hund som springer framför och drar dig, gillar du att vandra så kommer du alltid ha ett fint sällskap av din polarhund, gillar du att åka skidor har hunden en naturlig plats som dragare i selen, vid löpning är polarhunden en passande kompis då den klarar både högt tempo och långa distanser i olika terräng, så väl i fina spår som vid fjällöpning. Många av dessa nedan föreslagna aktiviteterna är perfekta sätt att tillgodose polarhundens rörelsebehov på.

Kampingturer – Så väl tältturer som stugturer eller i husvagn/husbil, mm. Våra polarhundar älskar att vara utomhus och att sova ute under bar himmel är inget som stör dem, ofta tvärt om.
Draghundsträning med mountainbike (passar 1-2 hundar)
Draghundsträning med Kickbike (passar 1-2 hundar)
Draghundsträning med träningsvagn/kärra (passar från 2 hundar och uppåt under barmarkstiden)
Löpning – Hunden bär dragsele och fästs med expanderlina till ett ergonomiskt bälte som hundföraren bär
Drag av kätting – Hunden bär dragsele och linan fäst till en lagom tung kätting. Passar som fysträning och komplement till den hunden som behöver bygga styrka eller vid rehabiliteringsträning
Skidåkning – Hunden bär dragsele och fästs med expanderlina till ett ergonomiskt bälte som skidåkaren bär
Skidåkning med pulka – Hunden bär dragsele med fästanordningar för fäst i skacklar som i andra änden fäster i pulka eller nordisk släde. Från pulkan/släden fäst sedan en lina till skidåkaren. Denna aktivitet lämpa sig bra för den som har en eller få hundar och vill att hunden skall hjälpa till att dra utrustning under vintertur.
Slädhundskörning – Lämpligt färdsätt för flerhundsägaren tillsammans med sina hundar på vintertur. Här packas all utrustning i släden.
Vandring – Hunden är med på turen och bär någon form av sele då det är mest skonsamt för kroppen och väl fäst till ägaren så den inte kommer lös i skogen eller på fjället
Klövjning - hunden bär turer av olika slag ergonomiskt anpassad väska för hund där man kan packa utrustning beroende på hundens storlek och hur väl man tränat den och vant den med att bära
Dragtävling och meritering – För den som vill satsa lite mer finns en uppsjö av olika draghundstävlingar på både korta och riktigt långa distanser (ligger ute med hundarna i vildmarken i flera dygn och passerar olika checkpoints), med 1 eller flera hundar. Många länder har också arbetstitlar hunden kan tilldelas om den presterar på en viss nivå.
Familjehunden - Våra polarhundar utgör också underbara familjemedlemmar och ett fint sällskap, men dessa raser är inga renodlade sällskapsraser utan är just trevliga sällskapshundar mellan arbetspassen. Finns det yngre människor i familjen som skall hantera hunden så kan det vara lämpligt att titta på de mindre och lite mjukare Sibiriska raserna. Hunden deltar på ett naturligt sätt på olika familjeutflykter.
Barnaktiviteter – De kan dra barnen i skrinda, på snowracer, kickbike, kickspark, träna allmän hundsport. Men man måste beakta deras styrka och storlek varför vuxna alltid skall vara delaktiga.
Allmän hundsport - Vill man kan man också precis som med alla andra raser ägna sig åt allmän hundsport så som agility, rallylydnad, noswork, mm. Men man skall ha i åtanke polarhundarnas envishet vilket gör att man måste vara påhittig och tålmodig. Det kan också vara bra att ha i åtanke de polara rasernas starka jaktinstinkt som gör det svårt att ha dem lösa, något som ofta krävs i olika hundsporter om man vill tävla.

För dig som är intresserad av en djupdykning i vilka egenskaper och anatomiska attribut som är viktiga hos den arbetande hunden kan läsa mer här: https://hundartiklar.webnode.se/den-arbetandehunden-vad-ar-en-bra-hund/

Tankar kring rasförvaltningen

Vad är Rasförvaltning egentligen? Det innebär att sätta sina egna åsikter och tyckanden åt sidan. Att inte grunda sina åsikter på tyckanden som saknar saklig grund. De allra flesta i både min ras och alla andra raser utgår från sig själv, sitt eget tyckande om vad som är gulligt och att den egna hunden är perfekt. Vi måste se mer kliniskt på våra hundar, följa rasen och lära oss att se trender som uppstår, förändring/förfall i anatomiska och mentala egenskaper, vara observant på att blodslinjer och varianter av blodslinjer inte dör ut, mm. Vi måste hjälpas åt att hindra negativ utveckling som leder till sämre funktion och prestation inom rasens traditionella arbetsområde likväl som vi måste hindra förlust av genetisk variation samtidigt som vi ser över möjligheterna att fylla på med egenskaper rasen lider brist på och samtidigt öka den livsviktiga genetiska variationen. Rasstandarden säger att hundens fel och förtjänster skall värderas utifrån hur de påverkar hundens förmåga att utföra sitt traditionella arbete, för Samojedens del är det drag-/slädhunden man syftar på. Självklart är alla typer av Samojeder söta och fina som hundar, men ur ett rasförvaltningsperspektiv är det inte rätt att förändra det arv vi fått från polarfolken.

Team fjälltrollens hittar man sällan i utställningsringen. Just utställningarnas negativa påverkan på rasförvaltningen och rasens utveckling är det som bekymrar mig stort när det kommer till vår ras. På grund av hur domarna dömer i ringarna så har vi idag två vitt skilda typer av Samojed, den ursprungliga mer atletiska hunden och den moderna showhunden som de flesta domare idag premierar i ringarna i Europa och på många andra kontinenter. Detta har blivit ett oerhört stort problem för oss som vill värna om och bevara den ursprungliga klassiska rastypen, den funktionella hunden. Dagens showmodell går tyvärr på kollisionskurs med funktion och ursprung.

Det finns ett facit att titta på för att lära sig att förstå hur rasstandarden skall tolkas, det är det stora bildarkiv från tiden då rasen etablerades i västvärlden och de första generationerna innan showdomarna började bidra till övertypning av rasen och uppfödare började bidra till att medvetet förändra rasen efter eget tycke och smak. Det finns ett oerhört stort internationellt bildarkiv som jag länkat till längre ner för dem som är intresserad. Det är en tragisk utveckling som skett i Sverige sedan 1990-talet då mång extrema engelska exemplar av rasen kom till oss och började vinna i ringarna. Den negativa showutvecklingen startade tidigt i England och har nu spridit sig till resten av världen.

Inte bara utseendet har förändrats, vi har idag också problem med hundarnas energinivå och arbetsegenskaper som gått förlorade i många av dagens showlinjer. För att klara av att välja hundar med rätt egenskaper och energinivå måste man vara väl insatt i stamtavlor och blodslinjer. Det är tyvärr oerhört få bruksuppfödare kvar som håller sig med den klassiska rastypen med bibehållna egenskaper. I Europa (inräknat Skandinavien) är de flesta hundar av klassisk rastyp och med bibehållna egenskaper redan mer eller mindre släkt. Det finns redan nu ett akut behov av att mönstra in nytt Sibiriskt blod eller låna in blod från rasens sibiriska kusiner så som Siberian husky, yakutian laika eller annan sibirisk arbetande jaktspets. Både för att öka den genetiska variation och för att fylla på med egenskaper för fart, uthållighet, prestation och polar överlevnad som många blodslinjer i dag saknar då de under åren som gått avlats på motstridiga egenskaper, egenskaper som gått på kollision med funktion och prestation.

På grund av den etablerade showaveln är många linjer idag urvattnade och saknar de grundläggande egenskaperna för arbete. Tyvärr ägnar sig vissa av dessa uppfödare också åt att försöka få folk att tro att samojeden inte skall vara särskilt snabb eller duktig i selen för att försvara sin egen avel. Viss går till och med så långt som att påstå att Samojeden skall vara en långsam draghund och att det är ett rasfel om de springer lite fortare, något som det inte finns några som helst bevis för, snarare tvärt om så finns det validerade bevis för att det var relativt snabblöpande hundar som grundla rasen. Du som är intresserad kan läsa mer om samojedens fart och prestationskapacitet här:

https://samojedhunden.webnode.se/fart-hastighet-vad-ar-normalt/

För att bidra till rasen ägnar jag själv mig åt att sprida kunskap likväl som jag försöker hålla mig med hundar av klassisk rastyp. Jag försöker även bidra till att bevara olika blodslinjer genom att ta vara på viktiga linjer/hundar och genom att importera hundar från andra länder och kontinenter. Hemma just nu har jag hund både från Norge och USA exempelvis. Det är dock oerhört svårt att hitta bra hundar av rätt typ och med bibehållna egenskaper. I England, Australien och många europeiska länder så väl som öststatsländer är showaveln oerhört utbredd och extrema hundar vinner i ringarna. I USA finns det en hel del anatomiskt och typmässigt korrekta hundar men väldigt få testar dem i praktiskt arbete. Detta innebär att om vi vill kunna bevara den ursprungliga typen med bibehållna egenskaper måste vi alla börja samarbeta bättre. Vi behöver ta vara på den klassiska rastypen och kanske även fylla på med egenskaper som rasen idag lider brist på genom att mönstra in nytt blod med rätt egenskaper.

Exteriördomarna måste förändra sitt sätt att premiera hundar i ringarna och uppfödarna måste bli mer noggranna med vad de avlar på, hålla genetiskt material tillgängligt för sina uppfödarkollegor och vara noga med att ta vara på spillrorna som idag finns av arbetande blodslinjer. Uppfödare måste börja använda individer som bor hos enskilda hundägare i större utsträckning så vi inte förlorar den genetiska variation som de hundar som säljs till familjer utgör. Vi har inte råd att låta fler linjer dö ut. Att ta in en hårt showavlad hund kan förstöra avelsarbetet för den seriösa uppfödaren för flera generationer framåt då det ger negativ effekt på anatomi, hållbarhet (ökad risk för belastnings och förslitningsskador), päls och egenskaper. Vid detta lag hopas jag att ni som läsare börjar förstå vilket akut problem Samojeden står inför då kanske 90% av den registrerade populationen världen runt inte är användbar om vi vill se till att den klassisk rastypen och de ursprungliga arbetsegenskaperna lever vidare.

För att kunna hjälpa rasen att rehabiliteras är det första vi måste göra att erkänna att vi har ett problem och tvätta bort iden om att det skulle vara fult att parta om det. Vi måste våga prata om rasens problem, negativa trender och framför allt erkänna att det är skillnad på hund och hund och att de olika blodslinjerna skiljer sig kraftigt åt beroende på vad tidigare uppfödare selekterat för. Vi måste våga prata öppet om att vi har en delad ras och vad det rent faktamässigt innebär och hur det påverkar våra framtida valpköpare. Kan vi inte prata om detta öppet och sakligt utan att bli osams har rasen ett ännu större problem.

För söt för sitt eget bästa

Man säger ofta att Samojeden är för söt för sitt eget bästa. Med detta menar man att de på grund av sitt vackra yttre attraherar fel människor. Människor som väljer rasen bara för dess utseendes skull. Detta är förmodligen en av anledningarna till att det vuxit fram en modern show-variant av rasen, en typ av hund som inte längre ser ut som den klassiska typiska Samojedhunden. Showmodellen har tillkommit på grund av att hundar hamnat i händerna på dem som i stället för att prioritera funktion och den arbetande hunden bara fokuserar på söthet och att vinna på utställning. Människor som önskat sig en söt nallebjörn utan att respektera rasens Sibiriska kulturarv.

En annan baksida med att Samojeden är så söt är att människor önskar sig en Samojed utan att acceptera hur aktiv den är och hur mycket motion den behöver. Sedan upplever de hunden som jobbig. Kanske hamnar hunden för omplacering eller så får den leva ett liv under dålig djurvälfärd i och med att den bor hos ägare som inte tillgodoser deras stora rörelsebehov.

Sen finns det ju fördelar för hunden själv med att vara väldigt söt också. Samojeden kommer ofta undan med en massa hyss bara för att de är så söta. Vem kan bli sur på en Samojed som tittar en i ögon å bara ler liksom. Jag vet ju själv hur många gånger man skojat å sagt, ja tur du e så söt din lilla skitunge.

Ovan: Samojeden ÄR så söt och så vacker men detta är en hårt arbetande slädhund och inte en ras för den som bara vill ha en söt nalle vid sin sida.

Något som gör mig ledsen och bekymrad är när människor sprider ut rykten och osanningar om bruks- och bevarandeaveln. Det är tråkigt när man får höra på omvägar hur andra uppfödare lurar i blivande eller nya Samojedägare massa osanningar som blir till skrämselpropaganda för att hålla valpköpare som vill ha en aktiv hund borta från brukskennlarna, eller för att få folk att tro att den klassiska rastypen som den arbetande samojeden uppvisar skulle vara felaktig och inte rastypisk. På min hemsida om Samojedhunden kan du läsa mer om hur jag resonerar kring olika rykten och osanningar som sprids, Läs mer här: https://samojedhunden.webnode.se/bevarandeavel-ursprungs-brukslinjer/

Exteriördomarnas ansvar?

Alla våra arbetande raser var i begynnelsen atletiskt utformade. Vi kan jämföra med långdistanslöpare. De bästa löparna har atletiska relativt lätta kroppar för att det ger mest kraft i förhållande till energimängd som går åt att förflytta sig. Hundar som skall arbeta hårt och länge skall inte vara tunga, grova, satta, eller överpälsade, inte heller korta i sina extremiteter. Om domarna önskar bidra till rasförvaltningen skall den atletiska funktionen samt ursprungets kroppsliga hårdhet och överlevnadsförmåga klart skönjas i vänstervarvet även i dagens renare och tryggare tillvaro.

Det är viktigt att förstå att den klassiska rastypen byggd för funktion och överlevnad börjar bli väldigt sällsynt världen runt. Den moderna showmodellen som fjärmat sig från rasstandarden har brett ut sig och tryckt bort den ursprungliga rastypen, den typ av hund som rasstandarden upprättades efter. Detta är oerhört tragiskt. Fenomenet har sin grund i hur rasen bedöms på utställning. Många uppfödare skaffar sig inte tillräcklig kunskap själva utan förlitar sig på att de hundar domarna premierar på utställning är bra hundar och så väljer de bort hundar av den typ som domarna inte gillar. Detta har varit förödande för rasen. För att rädda rasen måste domarna inte bara i Skandinavien utan även övriga världen göra en tväromvändning och börja premiera den ursprungliga rastypen med längre extremiteter, lättare kroppar och mindre pälsvolym. Detta är en vädjan till er domare, snälla hjälp rasen att bryta denna negativa trend som ni varit med att skapa innan den riktiga rastypen helt går förlorad.

Ovan: Längst till vänster en hund från 1939 i England med bibehållen rastyp som är atletiskt utformad och ger intryck av en robust hårdhet som är viktigt för en arbetande hund. I mitten en modern Samojed av korrekt ursprunglig rastyp (följer standardens rastyp och fysiska funktionskrav). Dessa två hundar har ett mer atletiskt utseende som gynnar fysisk prestation, hållbarhet och överlevnad. Till höger en felkonstruerad rasotypisk samojed (internationell modern showtyp), ett utseende och konstruktion som hämmar hundens kroppsliga prestation i både kraft, fart och uthållighet. En del i förståelsen till detta är god kunskap i biomekanik. Vad händer om vi fortsätter att avla på denna moderna showtyp? Kommer Samojeden sluta som Chow Chowen? Samojeden är en Sibirisk ras och skall vara medelstor och lätt i kroppen, mer i linje med en husky än de tyngre fraktraserna. Även om hunden till höger inte lider så pass att den är fysisk sjuk så har den än dock en nedsatt kroppslig funktion jämfört med de mer atletiskt byggda hundarna. Är det etiskt korrekt att avla fram ett utseende som inte är naturligt och som hunden inte tjänar på? Vad tjänar hunden på att ha en kroppsbyggnad som begränsar den i kapacitet och full rörelseförmåga?

Vill du läsa mer om mina tankar kring varför vi ställer ut våra hundar hittar du det här: https://hundartiklar.webnode.se/varfor-staller-vi-ut-vara-hundar/

Ibland undrar jag om våra raser av arbetande ursprung som idag förekommer i förändrade showmodeller parallellt med den ursprungliga klassiska rastypen som fortfarande kan jobba är tecken på att vi håller på att göra våra renrasiga hundar till designerraser i stället för att bevara dess ursprung och funktion? Läs mer om mina tankar kring detta här: https://hundartiklar.webnode.se/samojedhunden-en-delad-ras-har-vara-hundar-blivit-designerhundar/

Kanske finner du även min första artikel om detta från 2010 intressant? "Vad håller på att hända med Samojedhunden?": https://hundartiklar.webnode.se/vad-haller-pa-att-handa-med-samojedhunden/

Vill du göra dina egna studier i rasens ursprungliga typförekomst vill jag rekommendera det internationella samojedmuséet som jag satt upp:

https://international-network-to-preserve-aboriginal-arctic-breeds.webnode.se/kopia-av-history-samoyed/

Ovan: Denna gylleneregel vid exteriörbedömning av Samojed har funnits med i rasklubbens domarkompendier i flera upplagor och presenterats för domarna vid flera domarkonferenser under decennierna som gått men trotts detta väljer majoriteten av exteriördomare att premiera hundar av sämre funktion och mer övertypad showmodell, vilket är tråkigt för rasens framtid. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att fler domare i framtiden börjar värdesätta rasens polara egenskaper och funktionella anatomi.

Rasens genetiska situation – COI på 25%

Precis som de flesta raser har Samojeden ett behov av ökad genetisk variation. Det är dock fortfarande många både uppfödare och ägare som ännu inte velat ta in detta och många slår ifrån sig det faktum att rasen behöver tillskott av nytt blod. När jag säger nytt blod så syftar jag framför allt på att mönstra in nya founders, urhundar från den siberiska landsbygden. Detta är något vi bör ta vara på medan det fortfarande är möjligt.

I vår ras säger många uppfödare att vi inte har några problem med inavelsdepression. Men titta bara på hur många hundar degenererat anatomiskt, jag tror inte bara det är ett resultat av selektiv avel mot show och överdrifter, det kan mycket väl bero på inavelsdepression när hundarna blir sämre funktionellt och tappar prestationsförmågan. En sak jag reagerat på senaste åren är att ovanligt många tikar verkar gå tomma eller förlorar valpar. Detta bör ni uppfödare fundera över om ni har samma känsla? Eller rätare sagt så borde vi göra en kontroll av hur det verkligen står till.

När jag var i England på WORLD SAMOYED MEETING för över 10 år sedan hade de föreläsningar kopplat till det stora och utbredda fertilitetsproblem de hade på samojed. De hade oerhört svårt att få sina tikar dräktiga. England ligger ju i tid en bit före många andra länder i den utbredda inaveln som de kallar linjeavel. Vet att de då tvingades ta hem importer från bla USA för att försöka göra något åt den genetiska situationen de befann sig i. Vet dock inte hur det ser ut nu 10 år senare i England.

Bilden ovan till vänster visar på rasens genomsnittliga COI utifrån embarks resultat. Bilden till höger visar problemen med att bara enstaka individer går vidare i avel. Inom bara några generationer kan en viss individ få oerhört stor påverkan på hela populationen, till exempel problemen med att överanvända en viss individ. Men bilden visar också hur snabbt vi förlorar genetisk variation. Syskon ärver olika gener från sina föräldrar och när vi bara använder en hund ur kullen i avel så förlorar vi samtidigt all variation som nedärvdes till syskonen. Med den här typen av selektion så läcker rasen genetisk variation som ett såll, variation som var begränsad redan från början och som inte fylls på så länge stamböckerna är stängda.

Det finns fler studier som visar på ungefär samma COI för rasen som Embark. en studie gjort vid UC Davis 2021 ("The effect of inbreeding, body size and morphology on health in dog breeds"), här har man tittat på hundar registrerade i följande kennelklubbar: FCI, AKC, UKC, KC, från stora delar av världen. Även denna studie visar rasens medelvärde när det gäller inavelsgrad utifrån DNA-tester. Både denna och studien "Whole-genome sequence, SNP chips and pedigree structure: building demographic profiles in domestic dog breeds to optimize genetic-trait mapping" från 2016 ger ett medelvärde på 25 % för Samojedhund, precis som studien hos Embark. Det innebär att i medelvärde är en samojeds DNA till 25 % homozygot, där individen fått samma genvariant från båda sina föräldrar. Blir något fel i dessa 25 % av genomet kommer alltså dessa gener att bli defekta.

Just immunförsvaret behöver många olika genvarianter då studier visat att låg variation i dessa gener ökar risken för autoimmuna sjukdomar. Fört samojed finns en finsk studie från 2010, "study of mhc class II genes of samoyeds reveals narrow diversity" utförd av Canin genomics research group in the Helsinki Universitu, som visade att samojedhundar har endast 1-2 huvudsakliga genvarianter. Det är sämre än de flesta övriga raser man testat som har många fler genvarianter. Att ha ett dåligt utrustat immunförsvar är inte bra. I studien ingick 54 finska samojedhundar.

Vi har även resultat från slumpartat testade skandinaviska och europeiska hundar vilka alla kommer tillbaka från Embark med en COI på ca 25%.

Flaskhalsar under rasens etablering i västvärlden

Det sållades hårt redan i begynnelsen av den västerländska aveln och man fortsatte tyvärr att utesluta många djur ur aveln. Polarhundarna är inte skapade raser som de flesta andra raser utan utgörs av befintliga hundtyper specifika för vissa geografiska områden i Arktis. Polarhundarna är naturraser som vi tagit vara på.

Man kallar det för genetiska flaskhalsar varje gång rasen går igenom en händelse som snävar in den genetisk variationen. Exempelvis:

Founderpopulationen tas ut från sin hemvist i polartrakterna. Detta utgör en flaskhals i och med att det bara var ett fåtal djur och genflödet från ursprungsområdet upphörde.
Populationen utsattes tidigt och under många decennier för så kallad linjeavel (inavel), mycket genetisk variation gick förlorad.
Utställnings och utseendefixerad avel, bara enstaka högt prissatta hundar gick vidare i avel.
Matadoravel var länge vanligt där endast et fåtal vinstrika hannar användes på de flesta tikar.
Uteslutande av viss färgförekomst. Färgvariation är ett tecken på mångfald i den genetiska sammansättningen. Minskar färgen så minskar den genetiska variationen. Exempelvis Samojed där man tidigt fick för sig att utesluta alla färgade hundar förutom vitt och bisquie. Idag ser vi hur domarna föredrar de helt vita hundarna vilket är en fara för att ytterligare snäva in genetiken om bisquifärgen går förlorad.
Eventuella pandemier där många hundindivider går under inverkar på den genetiska mångfalden.
Krigsåren gick hårt åt våra populationer då många blodslinjer dog ut.
Uppdelning i subpopulationer orsakat av enkelriktad utställningsavel där man premierat hundar av mer och mer förändrad typ vilket lett till att de som vill bevara ursprunget och den arbetande hunden inte längre har nytta av hela populationen inom stamboken. En stor del av populationen är idag inte vad den en gång var. Det är i princip två olika raser som stambokförs under samma rasnamn men där den ursprungliga klassiska typen inte längre uppskattas eller premieras av exteriördomarna i ringarna. En för rasen tragisk utveckling som lett till att vi idag helt håller på att tappa den rastyp som rasstandarden en gång upprättades efter.
Dagens slutna stamböcker är en stor flaskhals för rasens genetisk överlevnad.

Ovan: Samojeden har en lång historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden och dess historia är väldigt väl dokumenterad. Ovan ett litet exempel på vad som finns bevarat kring rasen. Besök gärna det internationella Samojedmuseet för att studera fler bilder och skrivet material. Samojeden är en sibirisk urhund med en mångtusenårig historia som arbetande nyttohund hos polarfolken. Som tur är finns det fortfarande urhundar kvar i Sibirien som håller en acceptabel typ (utseende) för att användas som genetiskt tillskott. Detta är en otrolig förmån denna ras har att kunna gå tillbaka till sitt ursprung och fylla på med genetisk variation från oförädlade hundar OM våra kennelklubbar öppnar upp för den typen av inmönstring.

Med founders menar man de individer som grundlade rasen i västvärlden. Alltså de individer man tog från polartrakten och använde i avel i västvärlden. För de flesta av våra raser var det väldigt få individer som man sedan avlade vidare på och byggde upp "rasen" efter. Redan här skapade man en drastisk minskning av den genetiska variationen då antalet djur som fanns tillgängliga var begränsade jämfört med hur tillgången på obesläktade djur såg ut i deras hemtrakter.

Våra polara raser överlevde inte i tusentals år genom att människan var livrädd för att de inte skulle vara "renrasiga", utan de överlevde genetiskt tack vara ett ständigt flöde av genetik mellan de olika populationerna inom olika geografiska områden. Olika grupper av polarfolk kunde resa långt för jakt och försörjning samt reste och träffades på olika centrala marknader mm där även deras hundar stundvis blandades upp genetiskt. På detta sätt överlevde våra olika polara hundtyper genetiskt under tusentals år. Men när människan i väst så sent som i slutet av 1900-talet bestämde sig för att kalla det raser och kom på idén om så kallat "rasrent" så gick det snabbt ut för med våra hundars genetiska situation. Även hälsan blir sämre hos våra hundar vid för snäv genetik. Genetiska sjukdomar bredde ut sig och framför allt blev autoimmuna sjukdomar vardag inom djursjukvården. Detta då homozygota djur löper stor risk att få problem med sitt immunförsvar och motståndskraften minskar hos djuret. Ju mer invalde våra djur blir desto mer homozygot blir de i sin genetiska sammansättning.

Vill du läsa mer om mina tankar kring genetisk variation, inmönstring av nya founders, korsnigsavel och vad en ras är så hittar du en del om det i min artikel "Varför avlar vi hundar i slutna stamböcker":

https://hundartiklar.webnode.se/varfor-avlar-vi-hundar-i-slutna-stambocker/

Ovan: Några av de ursprungsimporter som grundla rasen i västvärlden i början av 1900-talet. Ganska tydligt vilken typ av hund rasstandarden upprättades efter. När man skrev rasstandarden så dokumenterade man hur hundarna såg ut och det var detta typ av utseende av hundarna man hade framför sig. I och med detta så utgör dessa gamla bilder också ett facit till hur rasstandarden än idag skall tolkas och läsas även om vi har moderniserat språket. Här kan du studera fler historiska arkivbilder: https://international-network-to-preserve-aboriginal-arctic-breeds.webnode.se/kopia-av-history-samoyed/

Ny founderpopulation möjlig

I samband med den ryska revolutionen runt 1920 så slutade man regelbundet hämta nytt blod från Sibirien då det inte längre var möjligt att resa till områdena från västvärlden. Men nu är det åter igen möjligt och tack var dagens teknik är det inte längre omöjligt att komma i kontakt med den polara ursprungsbefolkningen på den Sibiriska landsbygden. I och med detta är det åter igen möjligt att ta vara på de spillror som fortfarande finns kvar av sibiriska urhundar av rätt typ och inom relevant geografiskt upptagningsområde. Denna möjlighet finns men det är oerhört få hundar och det är inte säkert att möjligheten kommer finns för alltid. Vi skulle behöva ganska omgående ta vara på denna genetiska bank som dessa lantrashundar utgör. Då de är oförädlade utgör de en viktig genetisk tillgång för rasen.

Vi skulle behöva ta vara på dessa sibiriska lanthundar och sätta dem i avelsprogram där vi föder upp dem som en genbank utanför kennelklubbarnas stamböcker som genresurser för framtiden, utvärdera dem och sedan efter hand mönstra in lämpliga individer i stamboken med jämna mellanrum. Det finns ett pågående projekt att starta upp en genbanksförening för Sibriska urhundar vilket är superspännande.

I början av 2000-talet gjordes det första försöket att ta hem nytt blod från Sibirien i modern tid (Taimyr hundar), spillror av de hundar som togs hem har nere i Europa mönstrats in i stamböckerna vilket är oerhört glädjande då rasens genetiska situation är oroande. Det tragiska med denna blodslinjer är att nästan ingen använt dem vidare i avel trotts att de mönstrats in, troligtvis på grund av okunskap om värdet i dem. Vi har i alla fall det senaste året sett 2 kullar i Sverige där man fångat upp dessa linjer vilket är positivt för rasen.

En vän till mig har nu 2024 åter igen genom stort arbete lyckats lokalisera och fått köpa loss några hundar från den sibiriska landsbygden (mycket tack vare den moderna tekniken med mail och meddelandeappar som börjat nå ut även till den Sibiriska landsbygden) från två olika populationer. Sedan genom olika kontaktnät med organisationer som jobbar med att bevara inhemska spetshundar i Sibirien lyckats få ut dem från Sibiriens otillgängliga område och hem dem till Sverige.

Det var länge sedan nytt blod tillfördes rasen direkt från ursprungsområdet varför detta är oerhört spännande och värdefullt då det öppnar upp för att vår ras kan tillföras nytt blod från lantraspopulationer, en oförädlad genbank. Nu hoppas jag från djupet av mitt hjärta att SKK kommer vara behjälpliga med att dessa hundindivider inom en snar framtid kan komma att mönstras in i rasen och bidra till den genetiska variationen.

Förhoppningen är att genom de kontaktnät som byggts upp kunna lokalisera och köpa loss fler lämpliga fonders att tillföra rasen. Denna investering är något som kräver en hel del kapital varför flera personer och delar av SKK, specialklubben och rasklubben borde vara villiga att sponsra detta projekt framöver om det skall bli långsiktigt och hållbart. Skulle det bli möjligt att tillföra nytt blod direkt från Sibirien med jämna mellanrum så skulle vi återskapa den process som gjorde det möjligt för de första uppfödarna i västvärlden att hålla liv i det genetiska flödet då de regelbundet importerade nya hundindivider direkt från Sibirien.

Det relevanta geografiska upptagningsområdet som vi hoppas kommer bli möjliga att nyttja som genbank för rasen framledes är det område som man i begynnelsen hämtade hundar ifrån samt med en lite vidare spridning då utvecklingen i Sibirien och det moderna livet gjort att relevanta hundar av rätt typ är mer vida spridda idag än vad de var i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet då de flesta av rasens stamhundar kom från Sibirien till västvärlden. Det finns också möjlighet att ta hem urhundar från Sibirien med avvikande färg och med egenskaper som rasen idag lider brist på, framför allt bruksegenskaper.

I vissa områden i Sibirien finns det väldigt intressanta inhemska hundpopulationer med goda draghundsanlag som skulle vara en stor tillgång för rasen som idag är oerhört urvattnad, majoriteten av dagens hundar (showpopulationen) klarar inte av att prestera i närheten av vad hundarna gjorde i Sibirien eller för den del hur rasen presterade vid prov och tävling i Sverige för 10-15 år sedan, rasen har blivit prestationsmässigt sämre och sämre vilket är oroande. De uppfödare som avlar direkt på den funktionella typen av hund är oerhört få. För att rädda rasen in i framtiden behöver vi hjälpa fler dedikerade yngre uppfödare att komma i gång med en bevarandeavel av den ursprungliga klassiska rastypen byggd för hårt fysiskt arbete och polar överlevnad.

Varför skall jag som valpköpare välja en hund som är medvetet avlade för att bevara dess ursprung och egenskaper?

Du bidrar till rasens överlevnad och du bidrar till rasförvaltningen av en mångtusenårig ras (hundtyp) skapt för att arbeta i arktiskt klimat. Du bidrar till att ett kulturarv får leva vidare. Om du som valpköpare inte ställer detta krav på oss uppfödare riskerar vi att tappa rasen som arbetande hund inom en snar framtid. Möjligheten att bevara rasen handlar mycket om efterfrågan och tillgång, här har du som valpköpare en stor påverkan på rasutvecklingen.

Det är du som köpare som kan hjälpa till att bidra till att en ras med en mångtusenårig historia inte går förlorad genom att du medvetet premierar de uppfödare som faktiskt arbetar för att bevara rasen och inte förändra den. Ju fler av er valpspekulanter som ställer krav på att er hund skall ha ett ursprungligt utseende (lättare, luftigare och sportigare) och ha goda bruksegenskaper bevarat i avelsselekteringen kommer ni bidra till en ökad möjlighet att bevara rasen in i framtiden. Ni kommer också få en sund och funktionell hund med goda förutsättningar att fungera som sporthund oavsett vilken hundsport ni vill hålla på med, eller som arbetskamrat på tur och ett underbart sällskap mellan arbetspassen. Du bidrar också till ökad djurvälfärd. Vi skall alltid i utgå ifrån vad hunden tjänar på i alla lägen och inte vad vi som människor tycker är gulligt. Ju sundare och funktionellare hunden är i sin kropp desto bättre liv kommer hunden att ha under sin livstid.

Ovan: Utan aktiva friluftsintresserade valpköpare som ställer krav på oss uppfödare att värna om den Ursprungliga klassiska rastypen skapt för funktion och överlevnad kommer inte framtidens hundägare kunna njuta av denna upplevelse på fjället tillsammans med sina hundar.

Baksidan med polarhundarnas popularitet – Samojeden är för söt för sitt eget bästa.

Ovan: Team Fjälltrollens vid foten av Helags topp. Många glömmer tyvärr bort att Samojeden är en arbetande slädhund med stora krav på fysisk motion och rörelseberikning. Detta är ingen söt liten nallebjörn utan ett uråldrigt arbetsredskap från svunna tiders överlevnad i Sibiriens bistra klimat och miljö.

Idag är det modernt och trendigt att önska sig en ras bara för att den är söt och vacker. Och ofta hör vi hur människor säger att hunden blir vad du gör den till och menar att det finns inga negativa egenskaper att beakta. En hund blir BARA vad du gör den till utifrån sina genetiska förutsättningar. Och ett behov rotat i det genetiska arvet går inte att förbise och bara kväva om vi vill ha en god djurvälförd. Vill du inte ha en hund med stora krav få fysisk motion skaffa inte en Samojed, titta istället på sällskaps- och dvärghundsgruppen och välj en ras där istället som passar dig bättre. Försök inte avla bort rasens särart och egenskaper bara för att just du vill ha en söt nallebjörn utan krav på sin tillvaro, du gör bara rasen en otjänst.

Sociala medier har bidragit till att många antingen nyblivna hundägare eller de med minst erfarenhet svarar på alla frågor som ställs i olika hundgrupper om raser och hundträning. Kanske har man bara ägt en individ och svarar på en rasfråga utifrån just den egna hunden. Detta medför tyvärr att den helt okunnige som ställt frågan lätt blir vilseledd eller lurad i vad denne skall förvänta sig vid anskaffandet av en Samojed. Detta leder också till att vi ser ökande antal polarhundar på blocket, hos hundstallet och i andra omplaceringssammanhang. När hunden börjar växa upp och energin ökar och i takt med den även behovet av fysisk aktivitet och rörelse är det många som upplever hunden som jobbig och krävande. Kanske gjorde man inte sin hemläxa innan man köpte hund, eller så föll man bara för utseendet då de är så söta och gulliga och så litade man inte på dem som talade om vad en Samojed faktiskt behöver och vad den kommer växa upp till.

Ovan: Om du vill ha en trevlig hund hemma i soffan på kvällen måste du se till att hunden är nöjd och fått utlopp för sitt oerhörda rörelsebehoiv. Draghundsträning är ett oerhört bra sätt att motionera sina hundar på. Har man en hund som inte riktigt vill dra så har den fortfarande ett stor rörelsebehov och då behöver man cykla med hunden i vart fall 3-4 gånger i veckan och låta den springa. Samojeden måste få bli ordentligt fysiskt trött regelbundet, bara promenader tröttar inte ut dem. Nej man måste inte dra med sin samojed men de flesta hundar älskar att få färdas i sitt eget tempo tillsammans med sin ägare i skog och mark, detta är vad våra hundar är skapta för, att tillryggalägga långa sträckor över stora ytor. Det tillgodoser också berikningen av att upptäcka nya miljöer, dofter och att analysera vilt lukt mm.

Ovan: Till vänster En samojedisk urhund som visades på utställning i Ryssland runt sekelskiftet 1800/1900-talet och vann fina utmärkelser, de kallades där och då för samoyed/Vogul laika. Till höger en modern väl bevarad samojed av rätt typ och utseende i hårt arbete. Dåtidens Samojedhund skall också vara framtidens samojedhund annars har vi misslyckats med vår avel och rasförvaltning.

Vill du veta mer?

Jag är en Samojednörd och har studerat rasen på djupet sedan barnsben. Vill du lära dig mer om rasen besök gärna min hesida "Samojedhundens egen sida". Läs mer här:

https://samojedhunden.webnode.se/

Jag har också samlat många av mina tidigare artiklar en egen hemsida, dessa hittar du här:

https://hundartiklar.webnode.se/

Utdrag av referenser och källor till mina studier kring rasen:

https://fjalltrollens-kennel-millans-hundsida.webnode.se/referenser-fakta/

Vill ni veta mer om hur jag gått till väga i mina studier kring rasen kan ni läsa mer här:

https://hundartiklar.webnode.se/hur-har-jag-gjort/

Vill du veta mer om Samojedhundens historia är du välkommen att besöka det internationella samojedmuseumet jag satt upp och kommer fortsätta att fylla på allt eftersom. Läs mer här: