Samojedhunden och Nenets Herdig Laika

Detta är i grunden en artikel publicerad i SPHK medlemstidning Polarhunden

Vallhundens framväxt i Sibirien är en relativt sen företeelse i jämförelse med de betydligt äldre jakt- och draghundarna. Arkeologiska fynd visar att drag- och jakthundar användes redan för över 9 000 år sedan i Arktis (Pitulko & Kasparov 2017; Bergström et al. 2020), medan renhundar som funktionell kategori inte uppträder förrän i samband med att renskötseln expanderade under 1600–1700-talet (Ingold 1980; Krupnik 1993). Det innebär att vallhunden utgör en senare särgren, utvecklad genom funktionellt urval bland vissa laikor, snarare än genom riktad avel (Vitebsky 2005; Korytin 1998).

Skillnaderna mellan dessa två hundtyper blev tydliga under 1800 – 1900 talet, när draghundar fortsatte att användas i jakt och transport, medan renhundarna specialiserades för att hålla samman hjordar (Forsyth 1992; Dwyer & Istomin 2008). Resultatet är två skilda typer med gemensamt ursprung men olika inriktning: den större, atletiska draghunden med hög jaktinstinkt, och den mindre, lugnare renhunden med låg jaktinstinkt.

De små renvallande typer som utkristalliserats i modern tid, exempelvis Nenets Herding Laika, är sällan dugliga som draghundar eftersom aveln under 1900-talet fokuserat på helt andra egenskaper, som tålamod och flockkontroll (Korytin 1998), men fortfarande skapt för fysisk uthållighet för att kunna arbeta hårt, länge och i högt tempo bland renarna.

Samojedhunden härstammar i stort efter de hundar som överlevde polarexpeditionerna, inte från dessa vallhundar, utan från den äldre jakt- och draghunden som länge var central för de samojediska folkens liv och som togs till västvärlden under 1800-talets polarexpeditioner (Nansen 1897; Jackson 1899; Amundsen 1927; Krause et al. 2021), med flera. De köpte upp hundar som redan användes som draghundar av urbefolkningen i västra Sibirien och det är överlevare efter dessa som i stort ligger bakom dagens samojedhund.

Jakthundens och draghundens förhistoria

I norra och västra Sibirien utvecklades tidiga laikor som kombinerade funktionerna jakt, drag och skydd. Arkeologiska fynd från Zhokhovön visar att specialiserade drag- och jakthundar fanns redan ca 9 500 f.v.t. (Pitulko & Kasparov 2017). DNA-analyser bekräftar att dessa hundar hade kroppsmått och egenskaper som gjorde dem snabba, uthålliga och anpassade för snö och kyla (Bergström et al. 2020).

Hos samojediska folk som nentser, nganasan och enetser bevarades denna typ i tusentals år som ett centralt redskap för jakt och transporter (Popov 1958; Krupnik 1993). Den moderna samojedhunden har sitt direkta ursprung i dessa drag- och jakthundar, något som även etnografiska och osteologiska källor bekräftar (Levin & Potapov 1964; Bachura et al. 2023).

Renen tämjs – vallhundsbehovet uppstår men relativt sent i den historiska kontexten

Vallhundar kan inte existera utan en domesticerad hjord. I västra Sibirien dröjde renens domesticering långt efter att hunden redan i tusentals år använts för jakt och drag. Arkeologiska fynd av sele och hornmanipulation ca 2 500 år gamla vid Ust'-Polui tolkas snarare som tämjning än full domesticering (Pavlov 1999; Losey et al. 2021).

Systematisk renskötsel började först under 1600–1700-talet bland Nenets och andra grupper (Ingold 1980; Krupnik 1993). Först då uppstod behov av hundar som kunde hjälpa till att hålla samman större flockar (Forsyth 1992). I början var renhundarna väldigt primitiv och selekterades på individ och inte utifrån ett riktat avelsarbete. Först i slutet på 1800-talet och en bit in på 1900-talet började det synas en mer befäst vallhundslinje hos de sibiriska folk som höll sig med renar i större kvantitet.

Framväxten av renhundar (1500–1900-tal)

De första embryonala renhundarna kan spåras från 1500–1700-tal då vissa laikor med låg jaktinstinkt och följsamhet började användas i närheten av hjordar (Vitebsky 2005). Den tydliga särställningen mellan draghundar och renhundar etablerades först under 1700–1800-tal, när hjordarna växte och pastoralismen blev en dominerande ekonomi (Dwyer & Istomin 2008; Korytin 1998).

Renhundarna blev mindre, mer vaksamma och lugna – anpassade för att bevaka flockar snarare än att dra slädar. De kunde arbeta i 12–18 timmar om dagen i tundran men saknade de fysiska proportioner som gjorde draghundarna till uthålliga spannhundar (Vitebsky 2005).

Två olika hundtyper med gemensamt ursprung

Skillnaderna blev därmed både fysiska och mentala: draghundar var större, långbenta, uthålliga och användes även i jakt (Popov 1958; Shersjevsky 1946), medan renhundarna var mindre, lugnare och präglade av låg jaktinstinkt (Korytin 1998; Vitebsky 2005).

Dessa två hundtyper delar samma förhistoriska ursprung i den äldre jakt -och draglaikan, men vallhunden är en sentida avknoppning som växte fram först under de senaste 300–400 åren.

Samojedhundens ursprung

När polarforskare och upptäcktsresande på 1800-talet förde med sig hundar från Sibirien till Europa, var det draghundar de valde – inte de sentida renhundarna. Fridtjof Nansen (1897), Frederick Jackson (1899) och Roald Amundsen (1927) beskriver alla att de använde sibiriska draghundar, särskilt från samojediska- och Ostjakiska- folk, för slädfärder under expeditioner.

Det material som lade grunden för dagens samojedhund i väst utgjordes mest troligt av de äldre jakt- och draghundarna, inte av renvallande typer som utvecklades senare (Huntford 1999; Krause et al. 2021).

Slutsats

Vallhunden är en sen utveckling ur den äldre laikan. Den uppstod först i samband med renens domesticering under 1600–1700-talet och blev tydligt särskild från draghunden under 1700–1800-talet. Draghundar och vallhundar har därmed olika kroppsbyggnad, temperament och arbetsförmåga.

Den moderna samojedhunden härstammar i huvudsak inte från vallande renhundar, utan från de äldre jakt- och draghundar som i tusentals år präglade samojediska och ostjakiska kulturer. Detta är centralt för förståelsen av rasens funktionella arv och varför dagens små renvallande typer inte kan jämställas med samojedhundens historiska roll som slädhund.

Idag utgör Samojedhunden och Nenets laikan två olika hundtyper men med ett gemensamt ursprung i västsibiriska urhundar. 

Ovan: Tidslinje över arktiska hundars utveckling: från vargens domesticering (ca 30 000–15 000 f.v.t.), via tidiga arktiska hundar och Zhokovhundar, till de jakt- och draghundar som användes av nordliga folk. Under 1700–1900-talet började särskilt lämpade individer användas bland renarna, vilket ledde till systematisk avel av moderna vallhundstyper (Nenets Herding Laika). Denna valalnde variant är en sidogren ur samma grundtyp av hund som samojedhunden men har utvecklats till en egen hundtyp. Samojedhunden utgår direkt från den uråldriga drag-/jaktlinjen och bygger på hundar som fördes ut ur Sibirien i slutet av 1800-talet. Traditionella jakt- och draghundar används fortfarande i Sibirien.

Exempel på källor

• Amundsen, R. (1927). Maud-expeditionen 1918–1925. Oslo.

• Bachura, O., Stepanova, N., Losey, R. J., et al. (2023). Dogs (14–18th centuries AD) from Nadym Gorodok archaeological site (Western Siberia, Russia): Morphology and function. International Journal of Osteoarchaeology.
• Bergström, A., Frantz, L., Schmidt, R., et al. (2020). Origins and genetic legacy of prehistoric dogs. Science.
• Dwyer, M. J. & Istomin, K. V. (2008). Theories of Nomadic Mobility. Nomadic Peoples.
• Forsyth, J. (1992). A History of the Peoples of Siberia: Russia's North Asian Colony 1581–1990. Cambridge University Press.
• Huntford, R. (1999). The Last Place on Earth. Modern Library.
• Ingold, T. (1980). Hunters, Pastoralists and Ranchers. Cambridge University Press.
• Jackson, F. G. (1899). A Thousand Days in the Arctic. London.
• Korytin, Y. A. (1998). Nenets Herding Laika. RKF Journal on Russian Breeds.
• Krause, J., et al. (2021). Origin of sled dogs revealed by ancient DNA. Science.
• Krupnik, I. (1993). Arctic Adaptations: Native Whalers and Reindeer Herders of Northern Eurasia. University Press of New England.
• Levin, M. G. & Potapov, L. P. (1964). The Peoples of Siberia. University of Chicago Press.
• Losey, R. J., Nomokonova, T., & Sablin, M. V. (2021). Reindeer Herding and Domestication in Eurasia.Quaternary International.
• Nansen, F. (1897). Fram över Polhavet. Kristiania.
• Pavlov, P. M. (1999). Ust'-Polui: A Siberian Iron Age site and its implications for the emergence of reindeer domestication. Arctic Anthropology.
• Pentikäinen, J. (1996). Shamanism and Culture. Weiser.
• Pitulko, V. V. & Kasparov, A. K. (2017). Early Holocene dogs of Zhokhov Island and the origins of sled dog breeds. Archaeological Research in Asia.
• Popov, A. A. (1958). Siberian Ethnography. Moskva.
• Shersjevsky, E. I. (1946). Severo-vostochnaya ezdovaya sobaka. Moskva.
• Stammler-Gossmann, A. (2009). Symbolism and Mobility: Dogs in Western Siberian Nomadic Cultures.
• Vitebsky, P. (2005). The Reindeer People: Living with Animals and Spirits in Siberia. HarperCollins.