Tankar inför regelrevidering Samojed

Detta är i grunden en artikel publicerad i SPHK medlemstidning Polarhunden

Tänkte här dela med mig av lite fakta och några tankar för er andra att fundera kring. Detta gäller Samojed men kan kanske vara intressant för er övriga också. Jag har vuxit upp med rasen och SPHK samt själv jobbat för klubben som förtroendevald i 10 år, så jag har jobbat mycket med dessa frågor tidigare och har lång historisk kunskap kring så väl rasen som SPHK prov och meriteringssystem. 

Vad är Samojeden?

Samojeden stammar efter sibiriska urhundar/byhundar som användes av polarfolken inom ett visst geografiskt område till framför allt jakt och som draghund. Rasen har fått namnet efter ett av de polarfolk som hade sin hemvist inom det geografiska området som ursprungshundarna kom ifrån (men fler folk med samma hundtyp var inblandade i etableringen av rasen). Vissa av de samojediska folkens undergrupper höll denna större typ av arbetshund (jakt- och draghund). Det fanns också andra undergrupper inom de samojediska folken som höll en mindre variant av hund mer lik lapphunden för att driva renarna, även de ett hårt fysiskt arbete över oändligt långa sträckor i högt tempo i dagar och kanske veckor i sträck. Dessa mindre hundar selekterades inte till polarexpeditionerna och nådde sällan västvärlden.

Samojeden är en polarhund och en draghund, vilket är den funktionen vi idag med vår provverksamhet kan fokusera på att bevara. I Sibirien var dessa hundar relativt snabblöpande. De drog tomma, lätta slädar i hög fart ut till jaktmarkerna, de jagade (i full galopp) och ställde viltet förspända framför släden och sedan drog de slädar lastade med bytesdjur hem igen i ett bra tempo efter en lyckad jakt. Samojeden har aldrig varit en frakthund på det sättet som exempelvis Malamuten som drog extrema vikter per hund.

Polarforskarna däremot satte ursprungshundarna till vår ras att dra tungt lastade slädar vilket de visade sig vara kapabla till i rätt antal. Samojeden är ju en ganska liten och lätt hund jämfört med de större och tyngre frakthundarna (Alaska malamute och Grönlandshud). Detta tillfälliga arbete som frakthund är inte vad Samojeden användes som i sitt ursprungsland och inte vad de formats till under tusentals år. I Sibirien formades dessa hundar mer i likhet med Siberian huskyns förfäder, de färdades långt och fort med ganska lätta slädar men kunde även dra last vid behov och hjälpa till i jakten.

Med denna vetskap bör Samojeden mer jämföras med Siberian Huskyn än med de två betydligt större och tyngre frakthundarna. Att Samojeden idag i tävlingssammanhang klassas som B-hund tillsammans med de stora frakthundarna som i begynnelsen var skapta för att dra tungt betyder inte att samojeden är en frakthund på samma sätt. Det enda det vittnar om är att de i fart idag ligger närmare grönlandshunden än Siberian huskyn.

Klassificeringen vid dragtävlingar utgår ifrån hur fort en ras anses springa för att hamna rätt i konkurrensen på tävling. En bra avlad och träna Samojed bör kunna stå sig i fartkonkurrens mot grönlandshunden. Och en riktigt bra bevarade och tränad Samojed bör kunna skymta rumporna på en del huskspann på tävling. I äldre litteratur kan man ofta läsa att Samojeden är en mitt emellan hund, snabbare än frakthundarna men inte riktigt lika snabb som Huskyn. I USA tävlade Samojeder i drag i blandade klassar tillsammans med Siberian Husky redan i begynnelsen när rasen etablerades och flitigt fram till ca 1990-talet. Idag är det oerhört få som testar sina hundar i arbete även i USA vilket är tragiskt.

… är Samojeden en långsam hund?

Säger vem och varför skall Samojeden vara långsam? Vad tjänar vi på att avla fram långsamma hundar? Vad tjänar hundarna välfärdsmässigt på att tappa sin funktion att komma upp i fart? Fart tappar vi när man börjar premiera ett förändrat utseende med mer kompakta, nalligare hundar med korta bendelar, vilket oftast tyvärr görs i utstälningsringen, på vilket sätt gynnar en mindre funktionell kropp hunden rent djurvälfärdsmässigt? Varför vill man ha mindre atletiska hudar? En atletisk hund är att föredra i alla sporter.

Visst ser vi idag många hundar inom rasen som går i ett lågt tempo, många kanske lullar på i 5 km/h. Ja så är det, men vad beror det på? Har vi misslyckats i avelsarbetet? Har vi träna för lite? Har vi tränat fel? Har utställningsdomarna misslyckats som premierar hundar av tyngre och mer kompakt typ? Eller har vi fel provsystem som vissa vill påstå? Personligen vill jag hävda att det är vi uppfödare som misslyckats i avelsarbetet och att utställningsdomarna hjälpt oss på vägen genom att premiera hundar som är mindre atletiska och sämre byggda för fart och uthållighet. Samt att många träna för lite eller fel. Sedan krävs det ju en mental del också, viljan att alltid driva och kunna stänga ute omvärlden och eventuella störningar, dessa egenskaper är det oerhört få uppfödare idag som medvetet selekterar för.

Ursprungshundarna till vår ras var i Sibirien i tusentals år avlade för fart och uthållighet, INTE för att vara långsamma. De var lätta, atletiskt byggda och hade viljan att röra sig i högt tempo, de kallades av polarfolken för "flygande" hundar. Polarfolken ville ha "flygande" (snabba) hundar som arbetshundar.

Vikt i släden?

I enkäten som gått ut från rasklubben diskuterar man åter igen eventuell vikt i släden på kortdistansprov som DP60. Detta försvaras ofta med att de andra B-hundarna har det eller att samojeden minsann skall bevisa att de kan dra tung last. Jag ställer mig frågan varför? Till vilken nytta? Att samojeden kan dra lastade slädar är nog alla överens om, där råder det inget tvivel. Men är vi verkligen där? Har vi folket, ägarna, med oss? Kommer de (framför allt nybörjaren) fortsätta vilja testa sina hundar om vi krånglar till det? En förare på ca 80+- kg borde vara tillräcklig vikt i släden för hundarna att dra runt på vid meritering.

Samojeden är inte ursprungsmässigt någon fraktdragare. Siberian Huskyn som är Samojedens Sibiriska kusin har inte vikt i släden vid något av sina prov på kort distans. På de längre proven är det obligatorisk utrustning som gäller för överlevnad vilket är lika för alla de polara raserna.

Varför skall vi krångla till det? Vi bör värna om att det skall vara roligt att köra hund, det skall locka fler att vilja komma igång och våga sig till startlinjen. Att börja lägga i massa vikter i släden på kortdistasprov så som DP60 kommer bara göra att vi förmodligen får färre som vågar prova och färre som testar sina hundar. Det skulle leda till att alla behöver köpa nya slädar som klarar vikt, lära sig att manövrera en tung släde och hantera den rent fysiskt när släden fastnar eller välter, vilket kräver en fysiskt stark och mer erfaren förare. De som idag äntligen tränat och börjat komma inom ramen för meritering riskerar att få det ännu jobbigare att klara meriteringen.

DP60 är inget konkurrensprov utan varje ekipage mäts mot klockan individuellt. Så varför diskutera att ha olika vikter för olika antal hundar för att det skall vara rättvist i konkurrens? Det finns ju ingen konkurrens för meritering. Meriteringsregler skall inte justeras för att vissa arrangörer i samband med meritering passar på att göra en ploytävling av resultatlistan. Justera i såna fall upplägget av ploytävlingen för att göra den inofficiella delen rättvis.

Jag har under åren också hört hur ägare av de tyngre frakthundarna säger öppet att de inte deltager på proven på kortdistans då det gör det tråkigt att köra hund när man skall behöva sparka runt en onödigt tung släde som de knappt klarar av att manövrera. Detta är kanske något vi bör ta lärdom av. Vi vill ju att så många som möjligt skall testa sina hundar, ju fler till start desto bättre utvärdering får vi av hundarnas prestation inom rasen. Personligen tycker jag det är viktigare att värna om mängden ekipage till start än några få heroiskt lastade slädar.

Krångla inte till det, värna i stället om glädjen och enkelheten i att köra hund och ha roligt. Rasens största problem idag är att det fortfarande är för få hundar som testas inte att slädarna är för lätta.

Lastade slädar testar vi våra hundar i när vi kommer upp på de längre distanserna med krav på obligatorisk utrustning likväl som vid fjällturer när vi packar för ett antal dagar eller veckor ute på fjället.

Halvera provmängden för titlarna?

Samojeden var först ut bland polarhundarna med att få ett polarhundschampionat. Övriga raser valde sedan att inte följa samojeden och la sig på 3 prov (av någon märklig anledning). Syftet med Samojedens större antal prov var att hundarna skulle visa på god funktion över tid och flera säsonger. Meningen var aldrig att det skulle vara en enkel och snabbt uppnådd titel. Utan polarchampionatet skulle ta tid, det var inte heller menat som en titel för alla hundar att nå upp till. Syftet vara att kunna se vilka hundar som hade lite mer av vissa egenskaper än andra. En bra draghund skall hålla länge och inte bara komma till start vid 3 provtillfällen.

Samojeden har dessutom titeln PDP som hunden tilldelas när den kommit halvvägs och som visar på att hunden arbetar och har testats på prov.

Det finns de som menar att Samojeden skall likrikta sig med övriga och gå ner till 3 prov. Varför? Vad tjänar rasen utvärderingsmässigt på detta? Är snabba enkla titlar viktigare än en långtidsutvärdering av de hundar som tituleras champion? Är det för människans skull vi skall gå ner i antal prov? Är det människan eller rasen i sin helhet vi skall testa och utvärdera? Är det bara titeln man vill ha eller vill man verkligen utvärdera sin hund?

Låt Samojeden behålla antalet prov för att värna om rasen och en seriös fortsatt utvärdering. Förändrar man detta kommer värdet i polarchampionatet att sjunka kraftig.

Minimitider

Minimi tider är i en ständig diskussion. De förekommer bara på kortdistansproven. Varför har man historiskt satt minimitider? Detta är för att rasen i sin helhet har haft svårt att leva upp till den fart som en Samojed bör klara. Utställningsaveln har inverkat negativt under många decennier så väl som negligeringen av de egenskaper som leder till arbetsmoral, fart och uthållighet. Till och med dagens toppspann går långsammare än de som satte meriteringstiden för 10-15 år sedan. Våra hundar idag är också långsammare än vad ursprungshundarna i Sibirien var (läs RAS för Samojedhund del 2 fördjupning för mer info kring detta).

Det finns säkerligen anledning att titta på hur dagens minimitider är rimliga eller ej (framför allt för pulkaförarna) och det finns säkert utrymme för viss justering. Men att drastiskt sänka minimitiderna med kilometrar för släde kommer inte att gynna rasen utan snarare öppna för att fler hundar som saknar atletisk byggnad och egenskaper meriterar trotts att de inte är inom ramen för vad en väl bevarad samojed bör kunna prestera. Vi skall bevara och rehabilitera, inte förändra (försämra) rasen. Om vi misslyckas med vår avel skall vi inte förändra provsystemen så de passar försämringen av rasen, utan då behöver vi se över vår avel gemensamt, fundera på vart blev det fel, vad kan vi göra för att förbättra våra hundars prestation?

När det kommer till DP10 (milen på timmen) har Samojeden aldrig haft någon justering, den har alltid legat konstant på 10km/h. Så att röra detta prov tycker jag vore förödande och synd för rasen då det varit ett väl fungerande prov under lång tid med rimliga krav. Det går att jämföra hundarna över lång tid. Övriga B-hundar har idag högre krav och kräver 55 min för godkänd meritering.

Barmark

Barmark är ett kul sätt att köra hund på och många tycker det är enkelt att meritera på barmark. Och ja det är det. Men syftet med barmarksproven när de infördes var aldrig att proven skulle vara enklare än snöproven. Kickbike tex visade sig fort vara oerhört enkelt att sparka sig runt på godkänd tid vare sig hunden drog eller ej varför det sedermera togs bort på begäran av majoriteten av våra aktiva medlemmar. Det vore synd att återinföra ett prov som redan visat sig inte fylla syftet med att utvärdera hunden. Som ras- och specialklubb är det våra hundar vi skall utvärdera och inte en rolig tävling där ekipaget bara tar sig i mål. Anordna i stället inofficiella barmarkstävlingar i SPHK regi där kickbike kan vara en rolig gren för nya.

Egentligen har inte barmarksprov med utvärdering av polarhundar att göra men då det kan genomföras i större delar av landet så ser jag inga problem med att de är kvar så länge de inte kopplas till vare sig polarhundschampionatet eller utställningschampionatet. Att det leder till möjligheten att tävla om certifikat på utställning är kanske rimligt så som det är idag.

Övrigt

Vid senaste regelrevideringen påpekade SKK ptk att man inte skall göra en massa förändringar vid varje revideringar bara för att man kan, de ville att vi skulle låta det vi då kom fram till ligga över längre tid för bättre utvärdering och jämförelse. Detta var även rasklubbens medlemmar och SPHK C överens om att följ. Detta innebär att inga ändringar av provsystemet som inte är ytterst nödvändiga bör göras för Samojed. Jag hoppas vi fortsätter at följa vår tidigare överenskommelse.

Det finns skrivtekniska fel i nuvarande dokument som lett till rena regeljusteringar som Samojeds rasklubb aldrig bad om. Exempelvis när det kommer till våra långdistansprov. Där vi från Samojeds sida var noga med att framföra till den som färdigställde dokumentet (inget rasklubben styrde över utan det sköttes centralt från SPHK) att samojeden skall ha samma regler, förutsättningar och kunna konkurrera med övriga B hundar vid så väl DP100 och DP250+. Men som många sett har detta inte införlivats. Detta behöver justeras upp så att Samojeden inte har andra regler än övriga B-hundar då dessa 3 raser på längre distanser skall kunna sammeriter. Man kan inte sammeritera om man har olika regler. Idag har vi ett motsägelsefullt dokument, först säger man att alla 3 raser kan sammeritera och sen i detaljerna så glömde man Samojeden när man ändrade reglerna.

Då de längre distanserna inte är tillgängliga för alla med anledning av att det krävs oerhört mycket mängd träning, kunskap (överlevnad i skog, på fjället för både hund och människa) och utrustning man skall kunna hantera, inte bara ha med sig, bör de längre distanserna inte ingå som krav för polarchampionatet. Det är få förunnat att inte behöva jobba heltid och kunna lägga den tid som krävs på träning. Förslagsvis kan SPHK istället titta på att införa en ny titel för de hundar som genomfört DP100 eller DP250+ med godkänd meritering. Något liknande PDP titeln men för längre distanser vilket synliggöra hundarnas prestationer.